Det verkar inte spela någon roll om ens barn är tre, tretton eller trettio om han eller hon dör. Känslan inom oss är densamma. Hur kan det komma sig att en förälder överlever sitt barn?

- Harriet Sarnoff Schiff, Den sörjande föräldern

Ingen förväntar sig att deras barn ska dö innan dem. Det följer inte den naturliga ordningen och är något som aldrig borde hända. För vissa känns tragedin för överväldigande. De tar sig igenom livet mekaniskt och klarar inte att bygga upp sina liv kring sin sorg. Vi tror att med rätt hjälp och stöd kan livet långsamt byggas upp igen. Detta informationsblad innehåller citat från sörjande föräldrar som deltar i barnförlustgrupper. Det innehåller information om sätt som kan hjälpa dig att börja ta små steg mot att lära dig att leva ett nytt liv, ett liv som fortfarande kommer att ha en plats som är tillägnad ditt barn, bara en annan plats.

Jag vet att vi inte kan se vårt barn vid vår sida, vi kan inte hålla dem, men kärleken vi kände för varandra finns inuti i vår själ, den rinner i våra ådror och finns i varje andetag vi tar.

Åldern gör ingen skillnad

När ett barn dör förlorar föräldrar och vårdnadshavare mycket mer än en älskad son eller dotter, oavsett vilken ålder barnet är. Deras liv har förändrats oåterkalleligt. De förlorar en framtid som innehöll ett barn de vårdade, tog hand om och älskade, och som nu har tagits ifrån dem. Milstenarna är olika hos yngre barn och tonåringar eller unga vuxna men smärtan kring krossade drömmar är densamma oavsett ålder.

Hur man kan känna sig

Alla är olika och sörjer ett barns död på sitt eget sätt. Man känner det man känner. Din respons är därför inte rätt eller fel, det är helt enkelt så du är. Sorg utgörs av förvånansvärt många olika responser med varierande intensitet. Det är normalt att fälla några tårar, att gråta okontrollerat eller att inte göra något av detta. Det finns ingen förbestämd formel och ingen förutsägbar tidsram

Sörjande familjer pratar ofta om vanliga responser. Dessa omfattar:

• Fullständig utmattning, särskilt under de första dagarna
• Fysisk smärta eller trånghet i halsen eller bröstet
• Att inte kunna koncentrera sig på något annat, vilket gör den enklaste uppgift till en utmaning
• En känsla av "vad är meningen?" med livet: en känsla av fullständig hjälplöshet
• En känsla av avgrund eller tomhet som aldrig kan fyllas
• En känsla av att livet aldrig mer kommer att bjuda på njutning eller lycka

Känslorna kan vara fullständig misstro blandat med inslag av en verklighet som är för hemsk att tänka sig. Du kan ha skuldkänslor och känna att det var ditt ansvar att hålla ditt barn säkert, att det borde ha funnits något du kunde ha gjort för att förhindra deras död. Vissa människor behöver skylla på någon annan, eller något annat. För andra är detta inte ett problem. Även om dessa känslor inte är rationella kan de vara starka och kan uppkomma om och om igen när du försöker förstå vad som har hänt.

Jag tror att min kropp har svikit mig, Jag tror att jag har svikit min man.

Sorg kan vara nedbrytande och allomfattande. Sorgen har för vana att ge sig till känna när du minst anar det. Välbekanta rutiner kan utlösa oönskade, smärtsamma minnen.

Jag undviker folk i mataffären... jag gömmer mig i en annan gång... Jag vill inte prata med någon.

Du överväldigas av plötsliga känslosvall när du desperat försöker hålla känslorna under kontroll. Detta är normalt. Det kan hjälpa att skydda dig själv lite genom att göra saker som att handla i en annan mataffär tills du känner dig lite starkare och har lite mer kontroll. Sorgen försvinner inte men den kan bli mindre skarp, och man blir medveten om att dagarna då man orkar mer ökar i antal. Så småningom blir en mer hanterbar sorg en del av ditt liv, en del av vem du är och en del av din fortsatta kontakt med ditt barn. Vissa beskriver det som ett nytt sätt att finnas till.

Sorg och relationer

Efter ett barns död kan föräldrar förändras så pass mycket att de blir oigenkännliga för varandra som de människor som först träffades och bildade familj några år tidigare. De kommer att behöva återupptäcka vilka de är, och båda parter kommer att behöva utrymme och tid i takt med att de sörjer sitt barn på sitt eget sätt och i sin egen takt.

Min partner kan inte prata om vårt barn eller titta på foton, det kan jag, och jag behöver det.

Äktenskap och partnerskap kan skaka eller falla sönder under den tunga bördan av sorg och förlust, men med tiden kommer många att hitta en väg framåt. De kan bli starkare och livet kan betyda något återigen. För vissa vuxna är förlusten för smärtsam att tänka på, och de hanterar den genom att "koppla bort". Det kan vara svårt om din partner verkar opåverkad eller beter sig på ett sätt som kan verka okänsligt eller olämpligt. Det kan hjälpa att komma ihåg att de fortfarande sörjer, de gör det bara på ett annorlunda sätt.

Andra människor

Vissa familjer berättar för oss att det bara är andra föräldrar som också upplevt sitt barns död som verkligen kan förstå djupet av deras smärta och plåga. De förklarar att det är därför de känner sig så isolerade. De finner tröst i stöd och omsorg från familj och vänner, men de saknar en verklig och djup förståelse för hur det är att förlora ett barn och hur livet förändras som ett resultat av detta.

Folk tror att jag mår bra för att jag är klädd och ute; de vet inte hur jag känner mig inombords.

Vissa människor kommer att kämpa med vad de ska säga till dig och kommer därför att inte säga någonting. Andra kommer oavsiktligt att säga något sårande eller okänsligt. Det tar energi du kanske inte har, men om du börjar prata om ditt barn, kommer folk förmodligen att följa ditt exempel. Andra kan ha förväntningar på hur de tycker att du ska känna dig och vad du ska göra.  Försök att påminna dig själv om att denna sorg är över ditt barn, och att du vet bättre än någon annan vad som kommer att ta dig igenom sorgen.

Vad som kan hjälpa

Familjer säger att det hjälper att påminna sig själv: "Förvänta dig inget av dig själv och ta varje dag som den kommer". Det finns ingen perfekt tidsram och det kommer förmodligen att ta längre tid än du skulle vilja innan du börjar känna att livet är hanterbart.

Många människor tycker att det gör en stor skillnad att få stöd av människor som är beredda att lyssna på deras berättelser om döden om och om igen. Vissa hittar dessa människor bland sina egna familjer och vänner, medan andra föredrar att söka professionell hjälp, och många gör både och. Det kan hjälpa att vara öppen för mer än en typ av stöd om detta erbjuds.

Professionell sorgrådgivning eller terapi innebär att du får tid med en person vars jobb det är att lyssna och som har utbildning och erfarenhet att förstå. Du kan säga exakt vad du tycker eller känner och veta att du inte upprör dem på samma sätt som familj och vänner. Vissa familjer berättar att professionellt stöd är den enda tidpunkt då de känner sig trygga nog att prata ärligt med varandra om tankar och känslor.

Att träffa andra föräldrar som också går igenom den förödande förlusten av ett barn har visat oss att några av de svåra känslorna som vi upplever är "normala" och det har hjälpt enormt att veta att vi inte är ensamma.

kan säga exakt vad du tycker eller känner och veta att du inte upprör dem på samma sätt som familj och vänner. Vissa familjer berättar att professionellt stöd är den enda tidpunkt då de känner sig trygga nog att prata ärligt med varandra om tankar och känslor.

Att ta hand om sig själv fysiskt

Sorg kan vara utmattande, och man kan känna sig hjälplös och överväldigad ibland. Det kanske inte känns viktigt att ta hand om sig själv fysiskt, men detta kan hjälpa med att hantera effekterna av sorg. Emotionell smärta visar sig på fysiska sätt, såsom sömn- och aptitproblem, eller som fysisk värk och smärta. Att ha en rutin, få socialt stöd från andra människor, motion, samt att hantera sömn och kost är alla sätt att upprätthålla ditt fysiska välbefinnande. Detta kan bidra till att minska stress, ångest och isolering, och ge dig mer energi för att kunna fokusera på det som är viktigast för dig.

Att återgå till arbetet

Att återvända till arbetet kan vara en skrämmande framtidsutsikt.  Hur mycket ledighet människor tar efter ett dödsfall varierar enormt. Hur mycket tid man än har haft kommer man fortfarande att sörja sitt barn och beslutet att återgå till arbetet kan vara svårt. För andra kan det vara ett positivt steg att återgå till arbetet då det ger lite rutin i vardagen.

Försök att prata med din chef om hur du vill att din återgång ska hanteras och hur du bäst berättar för de andra om vad som har hänt. Det kan hjälpa om du kan ordna så att du kan titta in en kort stund innan du börjar för att träffa kollegorna. Det är ett sätt som hjälper att ta sig förbi svårigheten i att behöva träffa alla under sin första dag tillbaka. Vissa kan ha det svårt med vad de ska säga till dig.  Din arbetsgivare behöver bara få del av så mycket information som du vill ge dem, men det är viktigt att de är informerade. Du kan vara orolig för att bli tårfylld eller känslomässig. Detta kan mycket väl hända, men om människor vet varför kommer det att hjälpa dem att förstå ditt lidande.

Var snäll mot dig själv

Försök att inte kräva för mycket av dig själv. Var realistisk om vad som fungerar för dig själv hemma, i dina relationer, på jobbet, och i allt stöd som andra människor kan erbjuda dig. Om det är möjligt, hitta tid till aktiviteter i vardagen som du känner att du kan hantera och som är till hjälp för dig.

---

Vi kan erbjuda tolktjänst för den support vi erbjuder via telefon, video och ansikte mot ansikte. För att hitta våra mer, ring vår brittiska hjälplinje på 0800 02 888 40